Det är jobbigt att sitta och amma i soffan och höra hur Majken går loss bland vassa knivar och saxar i köket. Eller titta på när hon klär av sig både kläder o blöja när vi är påväg ut. 
Jag har alltså blivit en mamma som skriker och vrålar. För va sjutton gör man med en liten sjövild 2åring som ignorerar en? Om jag vrålar så rycker hon till litegrann iaf, annas lyssnar hon INTE ett skvatt..
Fan va jag är trött på min egen röst!!

Ni som läser har säker 1000 ideér vad man kan underhålla storasyskon med medans man matar dom små med men INGET biter på Majken. Jag har testat allt! Att komma och sitta brevid kan funka ibland, men myrorna i baken kommer tillbaka på en halv sekund och tillslut har hon mölat runt så Sixten som skulle äta och sova är klarvaken. Hon var helvild redan i magen, lätt vildast av de tre, och sen har det hållt i sig:)

Ja, så kan det va! TUR att det bara är så två dagar per vecka och TUR för henne att hon är så söt o go annars vet jag inte hur hon hade kommit undan med såna hyss! 



(Å i skrivande stund är hör jag hur hon är i frysen och letar efter glass...)